Vi har börjat se oss omkring efter barnvagn modell två knoddar, denna kanske hade varit något?

Kommentera! | 1 st
Kategori: Att vara förälder

Är i slutet av v.23 nu av totala 40 och jag har redan gått upp ca 9 kg, ganska bra jobbat tycker jag ;)

Med V gick jag upp 23 kg och målet denna gången var att inte gå upp lika mycket men då det inte verkar göra någon skillnad att tänka på vad jag äter i kombination med att sockersuget ökar ju längre in i graviditeten jag kommer så vet jag inte om jag kommer försöka stå emot så mycket längre.

Daim, donuts och lakrits, here I come!

Kan ju tillägga att min mage är betydligt större än den på bilden men bilden ska iaf föreställa bebis i v.23.

Nu har sparkarna kommit igång ordentligt också och igår tryckte vi på varandra fram och tillbaks några gånger, så häftigt med en sådan konkret kontakt.

Kommentera! | 0 st
Kategori: Att vara förälder

När man är gravid är man helt plötsligt allmän ägendom när det gäller att kommentera storlek på magen. Här kommenteras det friskt både till höger och vänster utan någon tanke på hur det eventuellt kan uppfattas av personen i fråga på grund av olika anledningar.

"Oh, vad stor du är för att vara så kort gången"
"Den är ju redan väldigt rund"
"Du är så fin, du har bara mage, så vill jag också se ut när jag blir gravid!"

Så låter det från olika håll och kanter som man stöter på med kommentarer som av mig uppfattas som mer eller mindre smickrande beroende på allt från min egen dagsform till hur det sägs.

Sen i ett annat sammanhang, tex. hos sjukgymnasten, så kan det låta "Du är ju smal och smärt och magen är inte stor så det ska inte vara några problem!" Ja, men nu har jag ju ont oavsett om just Du uppfattar min mage som stor eller liten.

Suck.

Kunde tycka att folk överreagera när de sa saker som dessa som gravida när jag inte själv var gravid, även efter graviditeten med V, men när man väl är i den situationen så blir det verkligen sensitive stuff.

Kommentera! | 0 st
Kategori: Att vara förälder

Idag så bakade jag och V för första gången tillsammans och på menyn stod det chokladbollar. V fyllde 2 i feb och han är i en sån ålder som gör att man verkligen imponeras flera gånger dagligen och blir förvånad över hur mycket han kan, det erbjöds en del sådan ögonblick vid denna baknings session.

Och förutom att baka så har vi klarat av att bocka av storstädning och relativt stor storhandling samtidigt som vi varit ute flera timmar i vår vädret. Och tänk, det är ännu en dag kvar av ledigheten, njuuuuuuter vid bara tanken!

Kommentera! | 1 st
Kategori: Att vara förälder

Kommentera! | 0 st
Kategori: Att vara förälder

V's underbart mysiga dagis är stängt under påskveckan så jag har tagit ledigt från jobbet mån-tis och J är ledig ons-tors, fredag är ju en röd dag och inget jobb att behöva ta ledigt ifrån.

Jag och V har haft den mest underbara dag som vi spenderat mestadels, både förmiddag och eftermiddag, ute i solen.
Idag har varit en sådan dag som man känner sig som världens bästa mamma med tonvis av tålamod, mängder av stunder av kicknade skratt och allt har bara flytit på. Jag måste även tillägga att jag har världens mest charmiga och underbara son :D

Det är underbart med sådan här dagar som kontrast mot de dagar som man inte orkar gå ut eller inte har så mycket tålamod.

Den lill* i magen har även börjat göra mer väsen av sig vilket är mycket välkommet, det är så mysigt!

Kommentera! | 1 st
Kategori: Att vara förälder

Min underbara son har ett nytt trix för sig vid nattningsproceduren för att man ska stanna en liten liten stund till innan natten träder in, och detta är:

-"Pussas mamma!"

Ja ni förstår, mission accomplished och man smälter och han får en stund till. Stunder som dessa är de som gör att det känns som hela ens själ ler.

Kommentera! | 1 st
Kategori: Att vara förälder

Om två veckor har halva tiden av graviditeten redan gått, helt otroligt vad tiden går fort! Med V gick allting verkligen med snigelfart men nu när vi redan lever livet á la småbarnsfamiljs-modell så finns det knappast inte lika mycket tid för att begrunda, fundera och analysera, på både gott och ont då det hade varit skönt att kunna lägga sig på soffan och pusta ut lite oftare än vad det nu är möjligt.

Vi har bestämt oss för att bo kvar i vår 3:a och väntar med att flytta tills efter att våra föräldradagar är avklarade och detta av ekonomiska skäl. Vi vill inte leva på marginalen och planera varje inköp in i minsta detalj så det får bli ett upplyft i vår kära lägenheten istället, vars skavanker har fått vänta alldeles för länge på att bli omhändertagna, men nu så!

På listan: klickgolv i vardagsrummet, måla eller tapetsera väggen i hallen i vit kulör eller fondväggsvariant, betsa alla möbler/ramar i hallen i samma färg (brun), hitta någon slags sittdel till hallen vid sko/korg hyllan, nytt köksbord och stolar, fixa provisorisk babyhörna i ena delen av hallen för de första månaderna tills Canneloni och V kan dela rum.

Kände de första sparkarna nu i veckan! Sån otrolig känsla första gången man med säkerhet vet att någon rumlar runt där inne! Har nästan varit helt säker på att jag känt fosterrörelser i ett par veckor tidigare men precis som jag nästan misstänkt då rörelserna inte gick och jämföra hur det kändes med V´s graviditet så konstaterade de på ultraljudet att moderkakan ligger i framväggen vilket gör att många rörelser dämpas.

Kommentera! | 0 st
Kategori: Att vara förälder

Det har varit torftigt med inspirerande inlägg här första kvartalet av året och det har varit många kryptiska inlägg som innefattar suck, stånk och stön. Anledningen är livets mest magiska under då det växer ett nytt litet liv inuti min mage.
V kommer att få en syster eller bror i slutet av augusti om allt går enligt planerna :) Dagen innan julafton fick vi ett plus på stickan och det var en oväntad välkommen julklapp utan dess like!

Illamående och sänkt liggande i horisontall läge i soffan har dessvärre varit en mer ovälkommen vardagsmat från annandagen tills strax för 3 veckor sedan. De första månaderna av detta år har varit tunga och ju längre och längre tid som gick ju mer började det tära på min kära lilla familj då jag mer eller mindre mestadels av tiden legat okontaktbar i soffan och bokstavligen dregglat.

Nu är det över och äntligen kan vi verkligen glädjas i ordets rätta bemärkelsen över att vi blivit välsignade med en blivande fjärde familjemedlem :D

Igår var vi på ultraljud, en milstolpe under graviditeten, och även om vi mest fick se en otroligt söt rumpa så var allting välskapt så långt deras tränade öga kunde se! Vid V´s ultraljud fick vi med oss några klockena profil bilder men Canneloni (arbetsnamnet på bebisen) verkade ha hitta en riktigt skön vinkel som den inte ville ge upp så den eftertraktade profilbilden blev av en mer suddig kvalité, men vad gör det när man väl fått se hjärtat slå och att alla ben och armar är på plats!



v.18

"I vecka 18 är din bebis 13 till 14 cm lång från huvud till stjärt och tack vare de nu ökande fettdepåerna väger den hela 150 gram. Den hitintills snabba tillväxten kommer nu att sakta ned något till ett något lugnare tempo.

Det finns fortfarande plats i livmodern och din bebis kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor! Runt den här tiden blir kan bebisen också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra."

Taget ur: www.blimamma.se

Kommentera! | 2 st
Kategori: Att vara förälder

Fy fan vilken eftermiddag. V fick ett utbrott i mataffären som jag först envist försökte lugna ner på plats, blod svett och tårar toppat med folks blickar som säger "Men-gör-någonting-då!" (som om man inte försökt!) vid sådan tillfällen så är det inga snälla tankar som cirkulerar i mitt huvud när jag tittar mig omkring på mina kära medmänniskor runt om i köpcentret som slänger dessa blickar, utan mera tankar i stil med "En-blick-till-gubbjävel-och-jag-nitar-dig! (vilket jag givetvis aldrig skulle göra, men ändå...). Sen finns det också de vänliga tanterna som försöker få V på andra tankar och distrahera honom för att han ska bli glad, men i sådana lägen fungerar det aldrig, tyvärr, men det är väldigt sött och välkommet att de försöker!

Tillslut åkte vi hem och hela vägen hem och en bra stund hemma var han fortfarande helt hysterisk och ledsen. Så sällan han gör så men när han får sådana där vansinniga utbrott så är det helt klart med både min och hans pappas envishet tillsammans.

Jag känner mig som en så otroligt dålig mamma också vid sådana tillfällen eftersom jag har ett ganska hett temperament och efter att ha trängt undan alla känslor i dryga 30 min och försöka hålla mig lugn tillslut inte lyckas utan rycker upp V häftigt och näst intill skriker och det känns som man ska tappa det. Då kan man snacka om hög stressnivå och jag känner mig alltid så kass och helt tömd efteråt.

Usch, usch blä bläääää. Det suger älgballe rent ut sagt.

Det som stressar en värst vid sådana tillfällen är att man inte vet på grund av vad det beror på. För självklart så skriker inte min underbara lilla älskling bara för att det är kul utan det är ju givetvis någonting som tynger honom, bara det att jag inte förstår på grund av vad och det är otroligt frustrerande, för båda parter givetvis.

Hans dagisfröken rekommenderade redan innan V började på dagis att vi skulle ta semester v.44 (under det sedvanliga höstlovet) om vi hade möjlighet till det då de små barnen oftast var väldigt slitna vid den tidpunkten på terminen. Eftersom detta är nästa vecka så kan det vara en bra förklaring på varför han är så trött och sliten. Vi följde givetvis V´s frökens råd och rekommendation och vi har semeser nästa vecka vilket ska bli otroligt skönt och välbehövligt! Vi ska åka till min släkt och mina vänner på västkusten och njuta i fulla drag för det är mer än sötaste V som är sliten, jag kan också skriva under på det!

Kommentera! | 1 st
Kategori: Att vara förälder

Familjen har utvecklat att skrika Yihhaa till en tradition när vi cyklar. V är sockersöt när han hänger på och folk som får ta del av det smälter givetvis genast och vill spontanadoptera honom direkt (givetvis något som alla som föreslår nekas!)

Kommentera! | 0 st
Kategori: Att vara förälder

Idag är sista dagen på V´s inskolning och för att avsluta morgonrutinen på ett alldeles förträffligt sätt så blev han inte ledsen när jag lämnade honom imorse! Det var som om himlen öppnade sig och små änglar började flyga ner medans de sjöng och små små rosa moln dansade kring dem, BLISS kort och gott!

Han är nu en ganska så stor pojke i alla fall om man jämnför när han var färsk. Det känns som vanligt ofattbart att tänka på att han en gång huserat i min mage. På fotona nedan har jag gått ungefär halvvägs av graviditeten och framåt slutet var min mage enorm, så enorm att jag knappt kan tro det själv när jag ser bilder på det. Sen han lämnat sin gamla bungaloo så har han tyvärr också lämnat efter sig en degklump, men det var det värt, alla gånger! Sen så har jag inte direkt heller ansträngt mig särkilt mycket för att få bort den försen nu den sista månaden och jag kan glatt meddela att lite enkel träning hemma ger snabba resultat, det gillar vi! Men än är det en bit kvar, men det är bara att kämpa på!

Idag är även sista dagen på arbetsveckan och vi har en härlig helg framför oss, alltid lika skönt med fredag.
Vad ska du göra i helgen? Tell me, jag är ju nyfiken!

Kommentera! | 6 st
Kategori: Att vara förälder

Det gör ont i hjärtat och lämna sin son på dagis när han sträcker ut armarna efter en och skriker mamma för full hals, det gör det verkligen. Inskolningen går för övrigt jätte bra och som hans fröken säger så är det lättare för honom att han blir ledsen under själva inskolningen när jag går därifrån än att det kommer ett tag senare. Det kan bli tyngre och bearbeta då och själv så försöker vi i den mån det går att alltid lära V att det är bra och gråta när man är ledsen och att man ska bearbeta känslorna direkt, men som sagt man gör sitt bästa.

V är väldigt social och redan första dagen sa hans fröken att han så gott som redan är inskolad! Den så kallade smekmånaden med de andra barnen, som brukar vara i någon/några veckor, slutade redan efter någon dag då han infann sig i gruppen från dag ett, han är så härlig jag är så vansinnigt kär i honom!

Nu återstår bara den delen när han ska förstå att så fort vi går så kommer vi komma tillbaks igen, ingen kommer lämna honom där för alltid. Klart jag förstod redan innan inskolningen började att det kan kännas jobbigt även för mig, men jag hade inte trott att jag skulle gå därifrån gråtande. Då är det förbannat bra att ha en man som man kan ringa, som lyssnar och lyssnar och lyssnar och då och då slänger in ett och annat visdomsord.

Kommentera! | 5 st
Kategori: Att vara förälder

På måndag börjar V´s inskolning på dagis. Första dagen av två veckor som jag ska spendera med honom medan han lär känna sina nya polare och sin fröken. Ska bli skönt och vara vid hans sida genom denna resa, samt ett skönt break från jobbet om jag ska vara ärlig. Det finns en ganska charmig detalj i denna historia och det är att V´s dagisfröken är dotter till J´s gamla dagmamma. Det blev väldigt goda vänner de båda familjerna under barnens uppväxt och firade flera semestrar och födelsedagar tillsammans. På vårt bröllop kom även J´s gamla dagmamma och hennes man till själva ceremonin, det var verkligen en oväntad trevlig överraskning. Det finns massor av mysiga detaljer att berätta om när det gäller detta dagis, men det tar vi en annan gång.

På nedan bild är V en och en halv månad, snart fyller han ett och ett halvt år.
Jag har sagt det tidigare: det är så sant som de säger, tiden går otroligt fort sen man fått barn.

Kommentera! | 4 st
Kategori: Att vara förälder

Suck, har precis avslutat något som började som en urmysig dusch med min son och i vanlig ordning slutade i trauma. V älskar att bada och duscha, så mycket att oavsett hur många timmar man ägnat sig åt någon form av vattenaktivitet så är det aldrig nog när man väl ska avsluta den, han vill alltid fortsätta. Idag var givetvis inget undantag. Jag blir så trött och matt på att något som är så mysigt och roligt alltid ska sluta med tårar och skrik :(
 
Tillslut, efter ändlösa gånger, finns det så mycket frustration uppbyggt som jag trängt undan vid varje tillfälle, för självklart ska man vid sånda tillfällen vara en ansvarstagande förälder och hantera situationen på ett bra sätt. Men tyvärr ser inte verkligenheten ut så alltid, åtminstonde inte min. Tillslut rinner frustrationen över och man står där och skriker ikapp. Situationen är ett faktum, man är en värdelös förälder, exakt så känns det vid en sådan situation.

Innan jag fick barn hade jag en överromantiskt bild om barnuppfostran (som jag har om det mesta).
Jag skulle inte skrika när jag blev arg, jag skulle alltid vara konsekvent jag skulle alltid, jag skulle aldrig....
Hade det varit så att det var en situation som uppstod då och då så hade man nog kunnat klara den målsättningen, problemet är att man utsätts för dem 24/7 toppat med alltid lite för tidiga mornar och ett behov att egentid som allt eftersom tiden går blir större och större.

Det är nog ingen slump att de flesta skillsmässor sker vid småbarnsåldern helt enkelt då det är en tid då man på många sätt är väldigt sliten. Det är väldigt tragiskt tycker jag då jag tror att många som skiljer sig under de åren skiljer sig av fel anledning. Det är inte själva relationen det är fel på utan det som orsakar ändlösa diskutioner och framför allt missförstånd är utmattningen man känner.

Att få barn är verkligen som att bli frälst, man kan inte ana vad man kommer att få uppleva innan man fått uppleva det. Varenda cell i kroppen känner att detta är meningen med livet och den kärleken man känner liknar ingenting man någonsin upplevt. Det är maxat till tusen på alla sätt och vis. Det är så överväldigande i början att det gör ont, själv förstod jag inte hur jag någonsin skulle kunna hantera dessa enorma känslor som väller fram i början. Men efter ett tag lägger sig känslan, som med allt, och man blir mer och mer van vid att känna denna stora kärlek.

Att känna sig som en värdelös förälder ibland är ansvarstagande tror jag. Men att förvänta sig att man ska vara perfekt är inte realistiskt. Att vara perfekt är inte målet, utan att lära sig av sina misstag och att alltid göra sitt yttersta.

Vi lever i en väldigt egocentrerar värld och att vara förälder är en otrolig utveckling om man tar tillfället i akt.

V, jag älskar dig så det gör ont! Du är underbar!

Kommentera! | 0 st
Kategori: Att vara förälder

Det finns riktigt coola barnböcker som är perfekta presenter till småknattar. Nedan böcker har V fått i present av en av mina bästa vänner samt av hans farbror och "tant" L.


Bajsplutten är en helt lysande bok som handlar om att gå på toaletten. Alla möjliga figurer cirkulerar så som grisen som bajsade en fläskkorv och dom två pingvinerna som bajsade en kompiskorv. Det är en interaktiv bok som har en spolande toalett som är väldigt populär och lyssna på.


Pek-Elvis är en skönt illustrerad pekbok. V har bokstavligen pekat sönder denna bok, en klar favorit.

Har ni några sköna barnböcker att rekommendera?

Kommentera! | 0 st
Kategori: Att vara förälder

Imorse åkte resten av min älskade familj till min svärfar i Österlen. Kom på att jag inte varit själv i lägenheten på det här sättet sedan min son föddes. Om min make varit borta har min son varit här och tvärtom. Det känns välbehövligt och kvällen har svishat förbi i all hast utan att jag hunnit göra något direkt vettigt.

Att få barn är, hur klyshigt det än låter, det bästa som hänt mig, det är helt enkelt meningen med livet. På mitt bröllop höll min pappa ett underbart tal där han berätta att när hans väninna fick veta att han blivit morfar hade hon svarat: " Åh nu har du fått smaka på livets dessert." Om det är livets dessert är föäldraskapet varmrätten och livet innan förrätten, beskriver det hela väldigt bra faktisk i mina ögon.

I vissa perioder är det otroligt krävande att ha varn och man har inte energin och ge det som krävs för stunden. Då blir det slitet och frustrerad är bara förnamnet. Man får bita sig i läppen och med mitt temprament kan det slängas i en dörr eller två, även om man har den godaste intentionen att alltid vara en perfekt förebild åt sina barn.

Men som den mycket kloka Jesper Juul (barnpsykolog) beskriver i en av sina böcker så handlar det inte om att vara en perfekt familj utan att göra sitt bästa och lära sig av sina misstag. Visst låter det busenkelt men när det kommer till sitt barn känns det inte alltid som man tillåter misstag. Man vill att han ska få det bästa, varje gång, alltid.
Så det gör ont de gånger man inte lyckas med att inte skrika eller inser i efterhand att man tacklat en situation helt fel, men man lär sig, hela tiden, och så länge man gör det och har den godaste kärleksfulla intentionen så tycker jag att man lever rätt.

Apråpå barn så fynda jag på rean idag. Köpte diverse kläder för 270 kr som i ordinariepris skulle kostat  nära 830 kr, me like very very very much.

Igår köpte jag en smårutig svart/vit skjorta på Carlings som jag fynda medans min älskade i sin tur fyndade ett par jeans. Han var damn hot i dem, hade han inte köpte dem hade jag nog köpte dem åt han, grrr, haha.

Kommentera! | 0 st
Kategori: Att vara förälder

Kommentera! | 1 st
Kategori: Att vara förälder

Tiden går fortare ju äldre man blir och det första året som mamma har gått i rekord fart. Om en vecka fyller min son 1 år och det är ofattbart att han för några veckor sedan tog sina första steg och att han lär sig mer och mer ord för varje vecka som går! Tänkt att han växt inuti mig och låg där i magen på bilden nedan. Självklara saker för många, ett mirakel för mig. Bilden nedan togs i sept -06.

Foto Alexander Berglund

Kommentera! | 3 st
Kategori: Att vara förälder

Jag fullkomligt älskar denna body från KappAhl. Min son bara måste ha en!
Budskapet är helt rätt och att jag är helt galen i träd gör det hela bara ännu bättre.

Kommentera! | 0 st
Kategori: Att vara förälder