Jag är en mästare på att oroa mig för saker och ting, finns det en liten gnist av tanke som kan väcka minsta lilla oroa så tänder den en gigantisk eld, varje gång. Thats me och jag har lärt mig leva med det. Samtidigt som jag då kan bli så trött på mig själv när man inte tänker sig för och konsekvensen man får på köpet är ett stort ångestmoln som sakta sakta ebbar ut ju fler timmar som går men som ända lämnar kvar en bitter eftersmak.

Suck.

Kommentera! | 0 st
Kategori: Allmänt Om Allt